Post

Vilken signal signalerar USA:s finansminister Becents plötsliga "räddningssignal" för marknaden? Under denna känsliga makroekonomiska period verkar Becents räddning vara en sådan "slump." Just nu meddelade det amerikanska finansdepartementet officiellt att man från och med den 9 september 2026 kommer att utöka omfattningen av enskilda obligationsköp, från ursprungliga 2 miljarder dollar till till och med 4 miljarder dollar. Denna policy omfattar 10-, 20- och 30-åriga statsobligationer. Enkelt uttryckt ökar statsobligationen omfattningen av köp av enskilda obligationer, justerar marknadens utbud av långfristiga medel- och långfristiga obligationer och sänker avkastningen. Efter att nyheten tillkännagavs försvagades den amerikanska dollarn, långfristiga obligationsräntor försvagades, guld stärktes och riskmarknader, särskilt högbeta-tillgångsräntor, steg. Detta anses vara en "händelsepositiv" och om det kan bli en positiv politisk utveckling återstår att följa. 1. Kortsiktig ökning av obligationsköp är ett sätt att frigöra marginallikviditet för riskmarknader. Även om det skiljer sig från konventionell QE, gynnar det riskdelar. Detta är dock bara en enskild händelse som skjuts, med tanke på den enorma omfattningen av amerikanska statsobligationer. Att höja ett enda återköp från 2 miljarder till 4 miljarder är fortfarande bara en droppe i havet. Den avgörande frågan här är om finansdepartementet anser att den 30-åriga avkastningen på 5,3 % är en känslig röd linje, och det är den största betydelsen av denna fråga. Om 30-åriga långfristiga obligationsränta fortsätter att utlösa denna regel efter att ha nått 5,3 %, kommer den att skifta från en händelsedriven positiv till en politisk fördel, vilket är den mest direkta positiva för finansmarknaden. 3. Om staten ökar långfristiga obligationsåterköp + minskar långfristig obligationsemission + ökar Bills-finansieringen i framtiden, kan det skapa medel- till långsiktiga likviditetsfördelar. Så den 30-åriga långfristiga obligationen kommer att följas framöver